.

.

söndag 22 augusti 2010

Gårdagen...


Kvällen blev totalt värdelös. Alla affärer i centrum hade slut på aioli, tydligen är det det enda man äter på en lördag så jag fick köpa på tub och den smakade skit, men räkorna var tinade och någontig var jag ju tvungen att äta så det blev räkor, pytte lite äcklig aioli och ett halvt glas vin och filmen det blev Silent hill lät jätte bra och den var så dålig att jag spolade genom hela.

Så det slutade med att jag av en slum hittade en dockusåpa tror jag man kan kalla det för med Denise Richards och den är så bra den finns bara i 2 säsonger men jag håller på att plöja igenom dom, när man börjat kolla vill man aldrig sluta. Den är ingentig alls som den med Pamela eller Anna Nicole utan med som Tori och Dean (det var faktiskt den jag letade efter när jag hittade den här).

Man får lära känna Denise på ett helt ärligt sätt, hon är mer mamma än skådis och hon delar med sig av alla sina kännslor som mamma, ensamstående, skådis, vill jag eller vill jag inte vara med i Playboy igen... Man får också dela familjens sorge arbete eftersom det bara är ett år sedan Denises mamma dött, (jag grät faktiskt när hon och hennes bara pratade om döda mormor och lill tjejen som e ca 3 år sa att hon älskar mormor). Man får följa med henne till psykologen där hon pratar om skilsmässan och hennes mammas död, barnen och privat livet.

Jag känner igen mig i henne på så många sätt, hur hon täker om sina barn, hur hon oroar sig mm mm ( det gör säkert alla mammor men det ser ju inte jag) Att hon bygger större delen av sitt liv kring sina barn och säger att jag behöver ingenting annat, men att hon eg behöver egen tid och hennes vänner försöker få med henne ut men hon har sån separations ångest från sina barn att hennes vänner kommer hem till henne istället så hon slipper lämna barnen. Allt är mig upp i dan. Jag funkar precis likadant jag önskar mig egentid men när det kommer till kritan stannar jag hellre hemma hos Robin och Leo, och många gånger när Micke och jag har åkt någonstan så tänker jag så mycket på Robin och Leo att jag har svårt att ha roigt.
Kan varmt rekomendera den till alla mammor där ute, känns skönt att veta att det inte är skillna på att leva i hollywood eller i stockholm.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag håller fullständigt med jag är likadan.
/Marie

Tack för att du har tittat in på min blogg och hjärtligt välkommen tillbaka.

Ha en bra dag!

Kram Michaela :)