På ett sätt vill man inte skriva saker som är dåliga men om man inte gör det så kommer man ju att glömma hur det var. Hela poängen med en blogg är ju att man i framtiden kan se tillbaka på hur det var.
Önskar så mycket idag att jag hade haft en när killarna var små.
Nelli väcker så många frågor som jag inte kan svara på, även de större sakerna har jag glömt.
Jag har ingen aning om när Robin eller Leo började krypa, sa sitt första ord, fick och tappade sina första tänder. osv.
Man minns att Leo började gå när han var 9 månade för att hans doktor sa när han var 8 månade och gick så bra med stöd att börjar han gå nu är han den första 8 månaders bebisen jag vet som gått men så hann han bli 9 innan han släppte och gick själv.
Varje gång jag ser kort på Robin och Leo förundras jag över hur galet otroligt fantastiskt söta dom var.
Jag önskar man kunde dra tillbaka tiden och bara krama dom och pussa dom.
Idag är dom stora, coola killar, Leo kan iof gosa fortfarande men inte som man gör med en liten liten kille.
När vi kom hem från BB och Robin träffade Leo första gången.
Nallen fick leo av ambulans personalen i ambulansen på vägen till sjukhuset.
Idag sitter den på byrån i deras sovrum som ett minne av en helt otrolig händelse.
På eskilstuna Zoo med föräldragruppen.
Undra om det var första gången vi gjorde pepparkaks hus ??
Leo var 1½ år och Robin 2år och 7 månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar