Vilken natt och BUP

Nelli har gråtit gråtit och gråtit och vid fyra tiden fick Micke ta henne för då orkade jag inte längre.

På morgonen hade vi ganska rejäl huvudvärk båda två och trots att Micke var hemma för att vi skulle till doktorn med Robin kunde jag inte gå till gymmet, det kändes som jag skulle kräkas när jag gick och lämnade killarna i skolan. Sömn är helt klart underskattat.

♥

Vi var på vårat första återbesök på BUP med Robin på 400 år det måste vara den mest disfunktionella instans någonsin.

Vi pratade om att eventuellt höja hans medicin lite så det går bättre i skolan, plus att vi pratade lite om hans beteende och humör generellt.

Det är så svårt med ett barn som är autistiskt att veta om han är oförskämd och ouppfostrad eller om det faktiskt hör till sjukdomen?

Många barn jag har träffat som är autistiska har ett väldigt plumt sätt att uttrycka sig på,  men med Robin är det svårt att veta, för hans autism märks inte så mycket. Mest på hans sätt att prata men mer för att han pratar invecklat och lite lill gammalt.

Sen är Robin känsligare än andra och kan inte släppa saker oavsett om det är positivt eller negativt.

När vi  går därifrån kommer han på att det var julbord på skolan som han missade och det pratade han om resten av dagen att han inte fick äta julbord med sina kompisar osv osv, sen sa han på kvällen att han hoppas att 2016 går jätte fort så han snart får äta julbord med sina kompisar.Vi försökte fixa situationen med att åka till IKEA och äta julbord men de hade inte öppnat men sen insåg vi att det inte var maten  han var ledsen över.

Trött leo i morse, han vaknade inte ens när jag fotade honom.

 På väg till bilen, hon fick vara hos mormor och morfar medans vi var hos doktorn