I dag har Nelli varit på kalas hos en kompis på dagis.
Hon tyckte at det var kul men det roligaste på kalaset var att få klappa kaninen.
Jag gick hem med lite blandade känslor, nästan hela avdelningen var där eftersom fröknarna sa att man måste bjuda alla. Och på kalaset så hittade hon inte någon att leka med och de kändes som de övriga barnen redan hade sina naturliga kompisar och hon blev utanför.
Jag har pratat med fröknarna på dagis om detta tidigare men de svarade att hon alltid leker och har kul men att de skulle titta lite nogranare på det men jag har inte fått någon återkoppling. Vi ska ha utvecklings samtal på dagis snart så jag får ta det då. Det är kanske svårt för fröknarna att se om hon aldrig säger något där och alltid ser glad ut, men hemma berättar hon saker. Men om jag har berättat vad hon sagt hemma borde dom kolla lite bättre tycker jag. Och nu är hon tillbaka där hon var förut att hon aldrig vill gå dit och hon säger varje kväll att hon har saknat mig hela dagen.
En riktigt trött tjej när vi kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar