Känns som världens längsta dag.
Jag är hemma och vabbar med Nelli men när jag vaknade så kände jag mig mins sagt sjuk jag också.
Jag mådde så dåligt att jag var rädd att jag skulle behöva ställa in mötet med Leos skola, men efter några ipren och vila så blev det bättre.
Jag hade först tänkt att jag skulle ta tåget med Nelli men så kändes det lite konstigt att ta med sig henne på ett sånt möte så jag frågade pappa om han kunde köra dit mig och vara med Nelli medans jag var på mötet. Vilket var otroligt bra för mötet drog ut på tiden till 1.5 timmar.
Det var ett relativt bra möte.
Leos mentor verka super trevlig, snäll och omtänksam. Vi pratade om hans ångest och vad skolan kan göra när det händer, de har även en specialpedagog men jag tyckte hon verkade ganska inkompetent men det kanske bara var jag. Hon hade ingen vettig plan, utan föreslog att Leo skulle hitta information själv på schoolsoft och det är ju liksom det som är problemet att han inte hittar eller förstår vart han ska hitta saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar