Film myset slutade i kris, iaf för mig, jag försökte hålla god min och inte gråta .....
Jag hade lite förvärkar på eftermiddagen och under filmen kom det flera.
Sån smärta kombinerat med att vara ensammen hemma med killarna och Micke 35 mil härifrån gjorde mig helt panikslagen och jag kämpade med tårarna hela tiden.
På ett sätt visste jag till 90% att det inte var någon fara men allt blir så mycket värre då man är ensammen och det är natt.
Hade Micke varit hemma hade vi bara kunna åka in till sjukhuset helt odramatiskt med killarna och bara kollat läget och ändå varit hemma i ganska hyfsad tid. Men nu gick timmarna och det blev läggdags för killarna och även om Marcella erbjöd sig att ta killarna så så vill man inte ställa till med en stor grej.
Förvärkarna avtog och jag somnade sittandes med vetekudden i sängen, vaknade efter några timmar och då kom det en till men sen somnade jag igen och idag har det varit lugnt hela dagen....
Men jag fick många tankeställare, bla måste vi få bort barnvagns kartongen ur hallen utifall att vi behöver en ambulans (igen) BB väska ska jag packa de närmaste dagarna så den är klar.
Jag har inte stressat med sånt för det löser sig alltid, som med Leo som föddes hemma. Då åkte jag till sjukhuset i nån tröja som jag fick tag i på vägen ut till ambulansen, resten kom pappa med till sjukhuset senare. Micke fick på sig mjukis brallor linne och tom ett par skor :)
För 8 år sedan då Leo föddes, jag ser inte så lycklig up på bilden men jag antar att det var när dom berättade att jag skulle ta tag i navel strängen och gå ut till ambulansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar