livet

I morgon ska jag till soc för första gången. De senaste månaderna har vi överlevt på mina besparingar. Tänk att det som tog år att spara ihop tog månader att göra av med.

Bara ansökan var ett helvete troligtvis oga min adhd. Det är för mycket. Man ska fylla i varenda räkning 3 månader tillbaka i tiden så det tog mig en månad att faktiskt lyckas fylla i den.

Och efter mitt första samtal fick jag ännu mer att skicka in. Som mina försäkrings villkor utifall dom kan betala ut livförsäkring i förskott. Det är fan det dummaste jag har hört. Livförsäkring är väl om någon dör??? 

I morgon är det dags för mitt besök och det kändes som en otrolig lättnad. Nu är det äntligen på gång...

Men sen nu på eftermiddagen så ringde dom om att dom ska komma på hembesök.  Och dessutom ville dom komma på förmiddagen i morgon så jag sa att jag kan inte för jag är hos er då på möte. Så nu känns allt skit igen. 

Tänk att det ska vara så fruktansvärt svårt att få hjälp när man redan har det fruktansvärt svårt. Det känns lite som att bli sparkad på när man redan ligger ner.