Det här med uppfostran eller barn över huvudtaget är svårt, vem kunde ana att det skulle vara så svårt. Ja ta hand om ett barn är inte svårt men resten, som idag....
Leo spelar data spel i vardagsrummet och jag pratar i telefon i köket och Leo kommer igen och igen och frågar om olika saker på spelet och jag säger
att jag hjälper honom när jag är färdig men igen och igen kommer han och jag börjar bli arg för jag har inte pratat i telefonen mer än några minuter och om han slutar att tjata kan vi ju säga det vi vill och lägga på
( det handlar om ett samtal på högst 5 minuter med lite middags och julklapps planering)Tillslut blir jag jätte arg och säger att han faktiskt får lyssna på vad jag säger att jag kommer straxt men han fortsätter bara gnälla - men mamma blablablablabla och du rann bägaren över och jag går in i vardagsrummet och stänger av datan och säger att kan han inte lyssna så får han inte spela.
Men ändå verkar det inte sjunka in hos honom..... vad han har gjort för fel och så utan först blev han ledsen för att jag stängt av datan men inom en minut frågar han om han får gå ner och spela bandy istället. Det känns som att han fattar aldrig vad man säger och jag lovar att nästa gång jag pratar i telefonen så kommer han tjata.
Jag tycker att han kan vara tyst när jag pratar, jag är ingen telefonmänniska, ni vet en sån som bor i sin telefon och pratar halva dagarna, utan jag pratar bara om jag ska fråga Micke om middagen eller om han undrar något om hämtning osv eller om det e något viktigt som doktor, banken försäkringskassan mm