Vissa dagar är det bara så svårt, så fruktansvärt svårt.
Jag vill att Leo sk vara utan medicin för han har så hög dos att det är dumt om hans kropp utvecklar n tolerans och så äter han bara när han inte tar medicin. Men vissa dagar går det verkligen inte, som idag, han hade visserligen fått medicinen men den hade inte börjar verka än och vi gick till fotbolls planen.
Jag satt vid sandlådan med Nelli men ser ändå killarna, Robin gnäller och skriker åt Leo oavbrutet att han skulle sluta ta bollen när det är Robins tur att skjuta. Robin får en träff på ribban och Leo skriker du träffade inte jag leder med 15-9 och Robin skriker -det gjorde jag visst.
Då räckte det för mig och jag gick dit och sa åt Leo att nu räcker det.
Först tjafsar han emot och håller fast vid att han leder osv. Då blir jag riktigt arg och berättar att jag har ju sett allt. Då börjar han skrika hysteriskt att Robin fuskar hela tiden då tänker han också göra det.
Jag skäller och predikar men inget går in utan han fortsätter bara hitta på nya lögner, då blir jag riktigt arg och går fram till Leo då börjar han springa iväg och gråter och skriker och jag går efter och säger åt honom att stå still men han fortsätter att springa i väg och skrika. ( i efterhand fattar jag att det är ju inte vettigt att följa efter honom när han är så där men han triggar i gång min ilska nåt så fruktansvärt) Där någonstans börjar Nelli gråta och ställer sig framför Leo med händerna framför sig och säger Nej mamma Nej. Då blir jag bara ännu argare för att han har dragit igång en så stor sak så tom hon mår dåligt.
Jag lyckades inte alls nå fram till honom så jag och Robin tog Nelli och satte oss i sandlådan och efter en stund hade hans medicin börjat verka och då kom han och sedan hade vi jätte kul.
Men att det ska behöva vara så här.
