Dom sista dagarna har varit minst sagt turbulenta, större delen av söndagen gick åt at smsa men Micke, han har ju som bekant flyttat och vi har stått och stampat på samma ställe i nu 7 veckor och varje gång vi har träffats för att prata om oss och vårat förhållande har det slutat i bråk. Sen bestämde jag mig för att det var nog för mig och jag vill gå vidare med mitt liv utan honom och det var det vi smsade om hela söndagen för han har lovat att han ska göra massa förändringar som kommer göra honom till en bättre människa och pappa och då kände jag att jag har gett honom så många chanser under åren och om han nu verkligen bestämt sig för en förändrig så vill jag ge honom den chansen mina barn älskar sin pappa trots hans fel och brister och jag har alltid älskat honom så fruktansvärt mycket men han har under stora perioder gjort det näst intill omöjligt att älska honom.
Han sov hos oss från igår till idag och följde med mig och lämmnade Robin och Leo på dagis och nu har han åkt till jobbet och det känns så tomt jag vill att han ska vara här och jag är nästan rädd att det vi på börjat ska rinna ut i sanden om vi inte e med varandra varje sekund.
Nu hoppas jag att han är här för att stanna och aldrig mer kommer att gå sin väg.
Vi har så mycket att diskutera. Och jag hoppas att vi tillsammans kan lösa alla hinder och problem som gjort att vårat förhållande inte fungerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar