Michans

Ännu en förstörd dag. Två killar vaknade exalterade med glädje, idag är det maskerad disco på dagis det har pratats om det i 2 dagar nu. Efter mitt samtal me Micke i morse satt två killar i sina spiderman kostymer och bara grät grät och grät. Hela vägen till dagis höll jag mig och försökte prata så glatt jag kunde om kostymer popcorn discolampan och dansen tårarna brände i ögonen och jag försökte svälja bort gråt klumpen i halsen jag hoppas dom köpte min spelade glädje. När jag kommit utanför dagisgrinden grät jag som ett barn, jag grät och grät och hoppades att jag inte skulle möta någon.
Ännu en dag förstörd.
Vet inte vad jag ska göra längre, vet inte, jag orkar inte mer, orkar inte vara ledsen orkar inte se mina barn må så dåligt, det hugger som en kniv i hjärtat, vet inte vad jag ska göra för att dom ska må bra och få en lycklig uppväxt.
Varför blev mitt liv så här vad har jag gjort för ont som aldrig kan få en chans att må bra, vad har Robin och Leo gjort för ont förutom att blivit födda??? Dom kommer hela tiden i kläm och Micke säger att det är mitt fel för att jag inte döljer bättre att jag är ledsen.
Jag vet inte för jag orkar inte mer, det finns gränser för hur mycket och hur länge man kan må dåligt.
Vet inte hur jag ska skydda Robin och Leo från allt detta, all denna smärta som dom måste gå igenom för att bråken aldrig tar slut. Önskar att vi kunde få vara ifred, önskar som jag skrev i andra inlägget att alla människor kunde låta oss vara i fred, det är inte första gången någon har sprungit till Micke med skit så att det har blivit ett stort bråk mellan oss och åter igen sitter då ganska så små barn i kläm, vad får folk ut av det?? Hur kan man vara så vidrig att man sätter två barn i skiten bara för att få springa men skvaller om något man läst i en blogg. Robin och Leo har inte gjort något ont. Dom är så fina att jag varje dag tackar gud för att jag har fått dom, jag ägnar all min lediga tid åt dom, att dom ska må bra, men jag lyckas inte, idag återigen grät dom mycket och länge pga oss vuxna.