Det gör ont i hjärtat,, jag har en gråt klump i halsen och tårarna bränner i ögonen, jag känner paniken lite lätt hela tiden.
När Leo hade vilat hade febern stigit till 39,4 och han andas med korta flämtande andetag.
Hostan håller i sig och har tom blivit ännu värre, nu liknar den mera krupphosta än vanlig, därav paniken jag känner.
När han var mindre hade han ofta ganska svår krupp och vid ett tilfälle andades han inte alls och fast det gått några år så har jag det fastpräntat i minnet och tyvär min egen totala handlings förlamning. Jag blev så chockad att jag bara skrek och skrek på Micke sen fick han göra resten medans jag satt i chock och bara hyperperventilerade, att se att ens barn inte andas och inte börjar andas fast men tar upp honom, kramar honom, skakar honom och vad mer jag gjorde, är absolut det värsta man kan uppleva.
Dom säger att ju äldre dom blir ju mindre är risken att dom slutar andas men nu är han så dålig i kväll så jag är så rädd.
1 kommentar:
Jag vet hur fruktansvärt krupp är att se för båda mina barn har haft Mycket av den sorten. Förkylning på dom = Luftvägs problem.
Så jag förstår din skräck.
Tycker du han sliter med andningen & kraxar kruppigt, linda in han i täcket & ta ut han i friska luften en gång för mycket än en gång för lite.
Lycka till med sjuklingen & riktigt god bättring
Skicka en kommentar