Walking with Dinosaurs

 Vi har varit på Globen idag och tittat på Walking with Dinosaurs

Galet dyrt spektakel men fantastiskt var det.

Robin ångrade sig när vi kom dit och ville åka hem igen.

Första halvan satt vi och försökte få honom att tyck att det var roligt istället för läskigt men andra halvan tyckte han faktiskt var kul.

Leo däremot är ju sällan rädd för något så på ett ställe kom det en stor farlig dinosaurie och försökte äts upp en liten då satt han och hejade på - ät han, ät han, ät han : )  Galna unge.

 

Jag vet att man inte får gnälla eller säga något negativt för då tycker alla att man e hemsk, men idag när vi var iväg kunde jag inte låta bli att känna besvikelse och frustration.

Vi försöker hitta på något fantastiskt för Robin och Leo, men när vi kom dit så ville Robin som sagt åka hem igen och Leo surade till och från och gnällde för att han inte fick köpa nåt.

Vi har betalt 2000kr för att få se en fantastisk show men dinosaurier men ändå står två ungar och surar.

Ibland känner jag bara att jag vill skita i att göra något med dom för det känns som om det inte spelar någon roll vad vi gör, bio, ishockeyskolan, bandy, lekställen osv  för dom gnäller varje gång över nånting. På ishockeskolan blir det ofta gråt och gnäll för dom vi stanna kvar och titta på dom som tex spelar match efter, sist vi var på lekställe surade Leo nästan hela tiden för att han inte fick spela air hockey eller fotbollsspelet som kostade pengar.

Efter banduskolan blir det alltid gnäll för att dom inte hinner leka eller se på en film på kvällen.

Varför är dom aldrig glada eller tacksamma???

 

Så nu har jag gnällt färdigt.