Snorig och hostig, men hon är ju som hon är, ett solsken.
Så när hon inte gråter för att hon mår dåligt så skiner hon, ler och skrattar.
I morse när vi försov oss och alla satt halvdöda kring köksbordet så log hon och skrattade.
Innan Micke gick och hämtade henne sa Robin - Hennes stol är tråkig utan henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar