Det går inte att föreställa sig hur psykiskt påfrestande det är med en bebis som gråter hela tiden men i torsdags ändrades det, hon var glad när hon vaknade på morgonen redan och sen har det fortsatt, jag har inte vågat tro att våren gammla Nelli var tillbaka men jag har hoppats.
Men nu har det hållt i sig så många dagar att jag börjar tro att det är så.
Nelli har alltid varit en glad bebis och nästan aldrig gråtit, och när hon har gråtit har man nästan blivit rädd och undrat om det varit något allvarligt fel på henne så sällsynt är det att hon gråter.
I fredags när vi hade ätit middag och hon började gråta var det första gången på veckor som jag inte kände ren irritation och hopplöshet över att hon grät utan jag förstod att hon var trött och det var också lättare att trösta henne när man inte bar var arg och irriterad över hennes eviga gråtande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar