Dom senaste kvällarna har Leo malt i mitt huvud när jag gått och lagt mig, en blandning av ångest, dåligt samvete och frustration.
Vet inte riktigt vart jag ska börja..........
Leo har ju ett jäkla humör när han sätter den sidan till och har alltid haft men nu sista halvåret har det blivitMYCKET MYCKET bättre men ibland så.....
De senaste två dagarna har han varit riktigt jäklig, som bara han kan.
Och jag VET INTE VAD JAG SKA GÖRA.
Han blir arg för allt.
Han vill ALDRIG göra det vi ska göra.
Ex. Han vill inte :klä på sig när det är dags att klä sig, äta mat när maten är klar, gå ut med hunden, ha den mössan jag föreslår eller vantar eller tröja eller , ja ni förstår.
INGET duger åt honom.
Ex Han önskade spagetti och köttfärssås till middag och jag lagar det och när det är dags gråter han och skriker för han vill inte ha spagett i och köttfärssås utan något annat.
Men det värsta är att ibland när det inte blir som han vill gråter han eller snarare skriker, och han kan hålla på hur länge som helst, jah överdriver inte om jag säger att han kan gråta oavbrutet i en ca 45 minuter, och det är så man blir galen, ibland skulle jag vilja köra in en skruvmejsel i örat bara för att slippa höra honom och i det här läget hjälper ingentin och då menar jag INGENTING
Jag har provat att :
prata med honom och be honom berätta vad som är fel, (för det är inte alltid så klart varför han skriker)
att krama honom och trösta honom, oftast blir han bara arg och ålar sig och springer iväg då.
säga åt honom snällt och vänligt att nu räcker det,och också förklara varför man inte bara kan skrika och skrika, då blir han skit arg och skriker oftast att jag är dum.
bli arg och säga åt honom att det räcker, då får jag också höra hur dum jag är och oftast skriker han lite högre.
bli jätte arg och hota med en på följd tex. att gå upp på rummet eller att inte få åka på skridskoskolan eller inget godis, men då skriker han bara att jag är dum, den klassiska och att han inte vill ha godis eller gå på skridskoskolan osv osv.
bestraffa honom med att tex gå upp på rummet, men då kommer han ut i hallen skriker han som vanligt : ) du är dum och dumma mamma osv
Ofta tycker jag att det blir en blandning för i början är man inte så sur men när det gått en stund prova en 20 minuter då börjar det bli svårt att inte bli arg för det kännssom om man ska bli galen av att bara höra honom skrika.
Som sagt jag har provat allt och inget kan få honom och sluta och sen helt plötsligt som att trycka på en knapp så blir han tyst, eller börjar prata om vad som helst som om inget hade hänt och själv står man med öppen mun och kliar sig i huvudet och undrar vad som hände.