Jössös vad killarna var trötta. Jag sa godnatt och gick in ibadrummet och fyllde tvätt maskinen och sen tittade jag in till dom på vägen ner och då sov båda redan. Leo tittade på film i min säng och somnade så när Robin hade borstat tänderna bar jagin honom i hans säng men såklart vaknade han och började gråta, men sen la han sig ner, jag frågade om han ville ha sin pyjamas men det vlle han inte och jag ville inte bråka så han får sova i sina kläder.
Har återigen jätte dåligt samvete. Hatar att sitta här med ångest som kramar hjärtat i bitar,
men jag blev så fruktasvärt arg på Robin vid maten (och det känns så fel för han är så snäll och så kännslig) han sitter och petar i maten och gör miner (som klart och tydligt visar att han inte tycker om maten) fast han sagt precis i början av middagen att han tyckte om maten och dessutom så hade jag gjort korvstroganoff som jag vet att han älskar och som han proppade i sig förra veckan. Och sa att det var den godaste maten han ätit och han har alltid gillat det, senaste tiden (kanske 2månader) har det varit så mycket gnäll om maten, förut var det första han frågade om det var gönsaker i maten, sen satt han och letade i maten, han hittar löken i tex köttfärssåsen och tomaterna från krossadetomatern och sen gnäller han
- du sa attdet inte var grönsaker i.
men nu gnäller han och gör fula miner om nästan all mat jag lagar, jag vet inte vad jag ska göra längre, och så idag när jag kände att jag hade gjort något som jag visste skulle göra honom glad, EN middag utan gnäll, så satte han igång.
Då brast det totalt för mig och jag blev skit arg och gapade om att det fick vara nog med hans trams att jag inte vet vad jag ska laga för att han alltid gnäller osv. osv och han säger inget, bara sitter och tittar ner i tallriken och vad jag än frågar svarar han att -jag vet inte vad jag ska säga, vilket bara gör mig ännu argare.
Och det gör mig så arg att han säger - det här var jätte gott och sen efter kanske 1-2 minuter sitter han och petar i maten och gör missnöjda miner.
Jag vet att jag inte borde blivit arg och att man inte rår för vad man tycker om, men seriöst man kan inte sluta och tycka om ALL mat det är inte rimmligt.
Värdelös mamma idag. så nu sitter jag här med mitt samvete och tårar som bränner och tänker min stackars lilla kille och hatar mig själv, konstigt att han är kuvad och kännslig med mig som mamma, idag sa han till mormor också när dom åt bullar att nu kommer mamma bli arg, så frågade jag varför han trodde att jag skulle bi arg, -vi tog ju dina bullar, svarade han, men då var jag tvungen att le och säga att jag hade ju faktiskt köpt dom till Robin och Leo inte till idag iof men dom var till dom.
4 kommentarer:
Du är inte värdelös.
Din reaktion är ju helt normal.
Så blir det ibland.
Trust me. I know! ;)
Det är inte lätt! Hur gammal är Robin då?
Tro mig...så där har jag känt i flera år.
Jag har en dotter som alltid har varit dålig på att äta.
Och varje gång lovar jag mig själv att INTE tjata.
Men vad gör jag....tjata.
Och sedan dåligt samvete.
Nu har jag (tror jag) blivit bättre. Men det händer att jag tjatar än i dag.
DU ska INTE ha dåligt samvete. Vi vill ju bara deras bästa!
Ha nu en toppen dag!
Kram!
Så jobbigt med såna dagar och vet så väl hur du menar :-(
Tyvärr så har ju min dotter kommit in i ngn form av trots allt i allo så det går ju inte en dag utan att vi bråkar vilket tär på både humör och samvetet :-(
Känner mig som den uslaste då jag flippar, men att varje dag tjata om än det ena efter det andra trots att man verkligen försöker ta det i lugn och pedagogisk ton gör ju att man brister då det ibland känns som att dom gör det med vilje mot en??
Men du är absolut inte en sämre mamma för det och du är inte ensam om att ha det så..
Skicka en kommentar