Skoläkaren, ångest och ADHD

Ja gårdagen var ingen hit direkt. Vi hade ett möte inbokat med skol läkaren för att på börja en adhd utredning på Leo ( jag kan inte ens skriva det utan att börja gråta igen). Jag tycker att det e så fruktansvärt jobbigt. Ingen förstår och alla säger att det e väl jätte bra att få veta i så tidig ålder. Men det handlar ju inte om att jag INTE VILL VETA utan att jag vill inte att mitt barn ska ha en sjukdom som han ska dras med resten av livet. Handlar inte heller om att det är just ADHD utan att det är en sjukdom dom följer med resten av livet, jag hade mått lila dåligt om det tex rörde sig om tex laktos intolerans eller nåt liknande för att det är något som försvårar ens barns liv. Önskar att NÅN kunde förstå !!'
Tycker det räcker med all smärta runt Robins muskelsvaghet och grov motorik fel. Jag oroar mig för honom 365 dar pm året och nu är det nästa barns tur.
Läkare var jätte bra tycker jag och hon skulle skicka en remiss till ett utrednings team och åberopa vård garantin annars kan man få vänta i ett helt år.
Ändå känner jag mig kluven vissa av hans lärare/fröknar tycker inte att han har några ADHD tecken utan är bara inte skolmogen och bara för att jag inte vill att han ska ha det så ser jag inga tecken alls helt plötsligt utan tycker att han är fel fri .......

Sista dagen på dagis !!!!

I morgon är det Leos sista dag på dagis. Någonsin.

Känns riktigt riktigt jobbigt för mig.

Jag jobbade ju där innan jag blev gravid med Robin och eftersom jag hade ett vikariat så slutade det då och därför jobbar jag i en skola idag. Men sen började ju Robin där och sedan Leo så mer eller mindre har jag varit där 5 dagar i veckan i över 9 år, och nu är det bara slut.

Personalen är ju mer än dagis personal för mig, dom är ju mina vänner. ♥ Jag vet allt om deras privat liv och dom vet allt om mitt, det blir ju så när man jobbar i hopp och träffas varje dag och eftersom jag inte har någon tid att passa på mornarna så står jag alltid kvar jätte länge och pratar, om allt. Vi prata pojkvänner, äkta män, barn, och husdjur, mat kläder osv osv.

Och nu från och med imorgon är denna dagliga kontakt borta, och det kommer bli ett stort hål.

Det känns som de tycker likadant, jag har blivit erbjuden dagligt fika efter att jag lämnat Robin och Leo i skolan = ) och några föreslog att jag kunde skaffa fler barn så jag kunde komma tillbaka. ♥

Jag gjorde spa korgar till Leos fröknar som hejdå presenter.

Hoppas det blir bra, jag la i en sån där dusch vante, badsalt, durschtvål och en ansiktsmask.

Rosa velour

Jag älskar min rosa velour dress som jag letade sååååå länge efter innan jag hittade. Och nu när jag tvättade den blev den helt MISSFÄRGAD  den såg ut som en batik tröja och jag fattar ingenting, allt som var med i maskinen var kläder som var tvättade 100 gånget och Robins ljusgråa pyjamas var också med och den hade inte en fläck. Jag tvättade om den på engång och fick bort lite och tur i oturen så hamnade det värsta på undersidan av luvan. Men jag kan ärligt säga att tårarna brände i ögonen hela dagen.
Men idag har jag den på mig iaf och det syns inte så mycket.

Nu är det dags att hämta barn, Jag pratade precis med Leos fröken och han hade inte haft någon bra dag i dag :( Lyssnar inte bråkar puttas och får utbrott, hade det på känn redan i morse då han redan då var på dåligt humör.

Hej alla bloggisar!!

Slänger in några bilder från när jag blekte slingor på eftermiddagen.

Jag blekte 4 st slingor, jag delar håret från öra till öra om ni förstår hur jag menar(?) och så viker jag över håret och delar en ny bena, det hår ni ser över blekningen är det som är sista lagret av hår aka luggen :)

Jag har haft en sån riktigt onyttig dag i dag så jag har riktigt ångest men men jag är en sån som gillar att äta jag har gjort massa plankor och benböj för att kompensera mitt dåliga samvete.

Frukost: 1 skink macka 2 ägg

Lunch: 1korv med bröd

Fika 2 små damsugare

Middag: fläsk karre pommes sallad och cafe de paris sås.

Mer fika: glass

Men nu lägger vi det bakom oss och i morgon ska jag prova Kvarg med lågkalori sylt till frukost.

Nu ska jag försöka sova så jag orkar gå upp i morgon bitti och få iväg Robin till skolan.

Dagens och så....

Dagens :) Leggins och stickad tröja: HM Linne: Gina.

Hej och God Morgon

Sista dagen på sportlovet och det gav faktiskt lite ångest i går kväll kan jag säga.

Det handlar nog om en del olika anledningar, det har varit super mysigt att få vara hemma med killarna den här veckan och ta igen lite av den tiden jag missat när jag bara låg i sängen, men jag har alltid den där känslan av att jag vill vara med dom mera, det känns liksom aldrig tillräckligt.

Känns väldigt svårt och konstigt att gå till jobbet på måndag också då jag nu varit hemma i 6 veckor, nästan lite läskigt att komma tillbaka men också läskigt för jag inte vet vad min kropp orkar och klarar av ännu.

Idag blir det återigen ett besök hos mormor och morfar, dels för att killarna älskar det men också för att det kan vara kul att få prata med någon, jag har ju inte gjort det på några veckor nu. Men i morse ångrade jag mig och ville eg stanna hemma och bara klamra mig fast vid Robin och Leo och inte släppa dom på hela dagen, men jag tror inte dom skulle uppskatta det eller ?? dessutom hade jag redan sagt idår att vi skulle gå dit idag så......

God morgon

Det blev inga semmlor igår, jag tyckte så synd om mig själv som satt ensamen på alla hjärtans dag så då kändes det mer som att tröst äta än att mysa så då struntade jag i det. Och det känns faktiskt bra även om jag skrev att jag inte tänker ha någon ångest så har jag alltid lite ändå dagen efter.

Jag har fortfarande jätte svårt att acceptera det här med min viktökning fast det är 10 år sedan det började.

Jag har alltid varit absurt smal som barn, även fast mamma lagade mat med extra grädde och smör odyl så var jag ändå skinn och ben. Men någonstans efter att jag fyllde 20 så började jag sakta sakta öka i vikt, byxorna blev försmå men jag tänkte inte så mycket på det, nästa storlek blev förliten då började jag tycka att det var konstigt och sedan fortsatte det bara trots att jag då la om min kost, bytte grädde mot matlagnigsgrädde, röd mjölk mot blå osv ända tills jag började jobba på dagis då gick jag plötsligt ner i vikt och tänkte att det var tackvare mat på fasta tider och mycket motion, men sen efter att jag fått Robin och Leo så har jag snarare ökat i vikt  igen istället för att minska och där är vi idag.

Så trött

Det har varit en lång dag idag.

Vi har haft möte på jobbet och jag kom hem lagom för att lägga Robin och Leo.
Jag har levt på mackor och yogurt hela dagen för jag läste i morse att det hjälper mot halsbrännan, jag köpte pepsid Duo och den har nog hjälpt också tror jag för just nu känns det ganska bra men jag är ändå lite orolig för att sova eftersom det blir värre när man ligger ner.

På kvällen när jag går och lägger mig så saknar jag Robin och Leo så himmla mycket, det är så jag skulle vilja väcka dom bara för att få vara med dom en stund till.
När jag har lagt mig i sängen på kvällen så ligger jag jämt och tänker på dom, saker de sagt och saker dom gjort, hur smarta söta och roliga dom kan vara, det är otroligt hur mycket man kan älska sina barn och hur mycket man kan sakna dom så fort dom somnat :) YY
Värst tycker jag om dom kvällarna man varit trött och skällt på dom för att dom kanske bråkat massor när dom skulle borsta tänderna eller nåt liknande. Då får jag så sjukt dåligt samvet och vill bara väcka dom och säga förlåt. Hatar dåligt samvete.
Men ikväll hade vi en underbar kväll fast vi var trötta alla tre, dom hade tydligen saknat mig lika mycket som jag saknat dom.

Dom döda pojkarna i Sigtuna

Det var mamma som först frågade mig om jag hade hört, och det hade jag inte så hon berättade vad de sagt och jag sa att jag önskar att hon inte berättat.

Varför skulle jag vilja veta en sådan sak???

Idag berättade Micke att mamman erkänt och att hon troligtvis puttat pojkarna i vattnet och att dom inte kunde simma. Allt han sa fick mig att må illa.

Sen är jag så förbannat jävla dum att jag öppnar tidningen (för helt plötslig fick jag för mig att jag ville läsa om det som hänt).

Det första jag ser är ett kort på två underbart söta pojkar. Sen rubrikerna som är exakt detsamma som jag tänkt undrat och inte kunnar förstå......

Vad fick henne att ta livet av det finaste hon hade??? och

Varför bad hon inte om hjälp????

Hur kan man göra en sådan sak????

Shit jag kan inte släppa det här jag har en gråt klump i halsen och tårarna bränner envist i ögonen hela tiden.

Jag klarar inte när något drabbar ett barn, jag har två egna barn, jag jobbar med barn, jag tycker verkligen att de är det finaste som finns på jorden. Mina barn.. andras barn....

Undra egentligen varför de skriver om sånt här i tidningen??? Varför är fruktansvärda tragedier nyheter??

Jag är fortfarande rädd

Jag har en rosa dag i dag, tröja jacka och stövlar :)

Jag tycker det är riktigt jobbigt att gå ut med Tuffs, hjärtat slår i 290 och jag stirrar mot deras hus samtidigt som jag försöker rotera huvudet som en uggla utfall att hunden skulle komma från ett annat håll. Det här är helt sjuk, vi bor ju hundra meter ifrån deras hus så det är näst intill omöjligt att gå någon annanstans. Även om Robin och Leo pratar om det mycket så tror jag att jag är den som mår sämst av det som hände för det första för att jag var övertygad om att han inte skulle överleva attacken men också för att jag hela tiden hörde Leo långt där borta skrikandes helt hysteriskt han ord och röst
-NEJ NEJ INTE MIN HUND, TUFFS, NEJ NEJ, SNÄLLA NEJ, GÖR INTE ILLA MIN HUND.
Jag återupplever händelsen igen och igen och hela tiden hör jag leo och varje gång bränner tårarna i ögon, min stackars lilla kille och min stackars hund.

Jag är en ångest människa

Finns det nån där ute som är som jag ??
Jag ångrar jämt allting efteråt, stora saker och bagateller.
Robin och Leo gnällde och tramsade så dant när de skulle sova så jag blev arg och gav dom ingen kram eller puss utan sa god natt och sov så gott och gick därifrån, när jag satt i soffan kom det dåliga samvetet krypande så jag gick upp men då hade de redan somnat :

Nästa ångest grej är godsaker, jag är jämt sugen på något gott och ska försöka skärpa mig eftersom många byxor sitter åt för mycket. Men som idag tänker jag skit samma idag jag äter upp sista glassen så är den borta sen två flugor i en smäll :) och nu sitter jag här och mår lite halv illa (det var faktiskt ganska lite glass så det är inte därför jag mår illa)och ångrar mig, varför åt jag glassen ???
Och det är inte första gången heller, jag äter ofta något gott för jag är så satans sugen och efteråt mår jag halv illa och tycker att det där var ju totalt onödigt, extra kilon på vågen och det var gott i 5 minuter.
Att jag aldrig lär mig att stå emot.

Nu är det kväll hos oss.

Som vanligt är det taco tisdag :)
Imorse var jag hos doktorn igen för att de förra tabletterna funkar inte så bra,

Så nu har jag fått nya och det står att man ska läsa hela bipacksedeln NOGA innan man börjar äta dom jag kom till halva biverkningarn sen slutade jag läs för annars kommer man ju hypokondrisk.

Vanliga biverkningar (förekommer hos fler än 1 av 100 användare):
Illamående, förstoppning, diarré, torrhet i munnen eller ökad salivutsöndring, förändrad smakuppfattning, uppkörd mage och andra magproblem (t ex buksmärta, kräkning), huvudvärk, svettningar, impotens, ejakulationsstörningar, minskad sexuell lust, oregelbunden menstruation, allmän sjukdomskänsla, trötthet, håglöshet, darrighet, viktförändringar, yrsel (t ex då man hastigt reser sig upp), hjärtklappning, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, förvirringstillstånd, gäspningar, myrkrypningar, oro, urineringsbesvär, synstörningar, hudutslag, klåda, ledsmärtor, rinnsnuva.

Kan säga att jag på engång började känna mig konstig både här och där efter att ha läst det fast det är 7 timmar sedan jag tog tabletten.
Unda om man ens vill äta dom tabletterna ser ut som man komer få symtomer som är värre än det man hade när man kom dit MEN det kanske är det som är poängen, man äter tabletterna i någon vecka och inser hur bra man faktiskt hade det och helt plötsligt är man jätte lycklig, eller vad tror ni ;) ?

Imorgon är jag ledig och då ska vi myspysa hoppas jag, håller tummarna att alla vaknar på någosånär rätt sida :)

Nä nu är det dags för soffmys men söta killarna och Robin hood (igår såg vi faktiskt dinosaurier) som Robin valde idag när det är hans tur. (dom får välja varannan gång så det blir rättvist, för det är viktigt) Och idag var det Leos tur att starta diskmaskinen, för det är också livsviktigt att det blir rättvist Y

Ha en bra kväll!Y

Ångest

Lika bra att come clean ..... Jag har drabbats av "vanlig ångest" som det kallas och äter medicin mot det, till det här har lagt sig lite.
Tyvärr är det så, jag har försökt ta mig i kragen och försökt bita ihop men det gick inte tillslut, i fredags var det så illa att jag kunde inte gå till jobbet. Jag får fruktansvärda smärtor i magen mår illa, yrsel, kallsvettig och andnöd, ja vad ska man säga. Det är rent ut sagt pinsamt att erkänna men det känns lika bra med tanke på hur jag mår just nu så ni läsare också förstår vad som ligger bakom allde de glada och lyckliga inläggen just nu, som sagt jag försöker och tabletterna hjälper ganska så bra, men så blir det lite svart igen kan man säga eller olika nyanser av grått ibland :) Allt bråk har tillsist gjort att kroppen orkar inte längre. Jag har smsat Micke och förklarat att jag mår dåligt och att robin och Leo också mått jätte dåligt och att vi behöver få ro, jag fick bara något elakt till svar, iof hade jag väl inte förväntat mig något annat. men man blir ju ledsen ändå han påstår att han älskar mig och tyvärr älskar jag honom och det är så svårt att förstå varför han hittar nya saker att bråka om hela tiden istället för att bara försöka hantera denna situation så bra som möjlig framförallt eftersom det finns två barn inblandade. Nu är det ju så illa så så fort min telefon ringer eller piper kommer en ny ångest attack för jag tror att det är han och jag undrar vad han vill nu.

Så slut på pip och gnäll nu vet ni hur det ligger till just nu och hoppas ni har lite överseende som sagt när inläggen går i svart.

Puss och kram och hjärtligt tack för att ni finns Y

Y

Alla har vi varit hos olika doktorer idag......

Det blen en låååång natt i natt, huvudvärken blev inte så illa som jag befarade igår men tillräkligt illa men så blev jag så fruktansvärt illamående så jag la mig när killarna lagt sig och sov redan vid åtta men vakanade vid halv elva och låg och vände och vred på mig tillslut satte jag på tv och vid 12 kom Leo och det var så mysigt för annars när ah nkommer på natten så sover jag ju och det är mörkt men nu såg jag hur han såg ut på natte när han kommer med täcket hopknöglat i famnen när han kröp upp i sängen sa han med den hemskaste rösten -mamma jag har så ont i halsen. Det hördes också när han sov att han mådde dåligt och han har vänt sig och vridit sig sparkats och pratat i sömnen så blev det en släng av krupphostan också så vi gick till vårdcentralen på morgonen eftersom jag också har ont i halsen och mår dåligt men det var bara en virus infektion men jag fick medicin mot hans krupphostan.
Micke åkte till sjukhuset med Robin för att träffa sjukgymnasten.
Egentligen skulle jag och Micke åkt med Robin till sjukhuset men nu åkte han själv med Robin, så gick jag till vårdcenralen med Leo, han skulle träffa en sjukgymnast som skulle se vad hon kan hjälpa Robin med i det vardagliga livet som hon sa. Jag trodde att det var mer grovmotoriskt eftersom vi vet att han har svårt där men det var tydligen bara finmotoriken dom tittade på idag och hon sa att han har problem med kordinations förmågan så jag blev lite ledsen för jag har alltid trott att det inte är fel på den, både dom på bvc och hans läkare på sjukhuset har sagt att det inte är fel på finmototriken, han har ju en muskelförsvagning som det så fint heter och så har han svårt med grovmotoriken framförallt att gå och springa, han vinglar och snubblar fram liksom. Det har ju visat sig vir tidigare besök på sjukhuset att han har ca 80% av ett normalt barns muskelstyrka, vilker gör att han lätt blir trött, men också att han inte kan springa lika fort som andra eller klättra lika bra osv. Därför blev jag så ledsen idag att det även är problem med fin motoriken också, varför måste han ha det jobbigt på alla plan, kan han inte bara få en chans i livet liksom, han är redan så kuvad rädd, nervös och försiktig, vill inte att han ska behöva kämpa på alla plan jämt.

Alla trötta och en hemsk kväll.

Jössös vad killarna var trötta. Jag sa godnatt och gick in ibadrummet och fyllde tvätt maskinen och sen tittade jag in till dom på vägen ner och då sov båda redan. Leo tittade på film i min säng och somnade så när Robin hade borstat tänderna bar jagin honom i hans säng men såklart vaknade han och började gråta, men sen la han sig ner, jag frågade om han ville ha sin pyjamas men det vlle han inte och jag ville inte bråka så han får sova i sina kläder.

Har återigen jätte dåligt samvete. Hatar att sitta här med ångest som kramar hjärtat i bitar,
men jag blev så fruktasvärt arg på Robin vid maten (och det känns så fel för han är så snäll och så kännslig) han sitter och petar i maten och gör miner (som klart och tydligt visar att han inte tycker om maten) fast han sagt precis i början av middagen att han tyckte om maten och dessutom så hade jag gjort korvstroganoff som jag vet att han älskar och som han proppade i sig förra veckan. Och sa att det var den godaste maten han ätit och han har alltid gillat det, senaste tiden (kanske 2månader) har det varit så mycket gnäll om maten, förut var det första han frågade om det var gönsaker i maten, sen satt han och letade i maten, han hittar löken i tex köttfärssåsen och tomaterna från krossadetomatern och sen gnäller han
- du sa attdet inte var grönsaker i.
men nu gnäller han och gör fula miner om nästan all mat jag lagar, jag vet inte vad jag ska göra längre, och så idag när jag kände att jag hade gjort något som jag visste skulle göra honom glad, EN middag utan gnäll, så satte han igång.
Då brast det totalt för mig och jag blev skit arg och gapade om att det fick vara nog med hans trams att jag inte vet vad jag ska laga för att han alltid gnäller osv. osv och han säger inget, bara sitter och tittar ner i tallriken och vad jag än frågar svarar han att -jag vet inte vad jag ska säga, vilket bara gör mig ännu argare.
Och det gör mig så arg att han säger - det här var jätte gott och sen efter kanske 1-2 minuter sitter han och petar i maten och gör missnöjda miner.
Jag vet att jag inte borde blivit arg och att man inte rår för vad man tycker om, men seriöst man kan inte sluta och tycka om ALL mat det är inte rimmligt.

Värdelös mamma idag. så nu sitter jag här med mitt samvete och tårar som bränner och tänker min stackars lilla kille och hatar mig själv, konstigt att han är kuvad och kännslig med mig som mamma, idag sa han till mormor också när dom åt bullar att nu kommer mamma bli arg, så frågade jag varför han trodde att jag skulle bi arg, -vi tog ju dina bullar, svarade han, men då var jag tvungen att le och säga att jag hade ju faktiskt köpt dom till Robin och Leo inte till idag iof men dom var till dom.

Leo har haft en riktigt dålig dag tycker jag, började redan i morse, jag vaknade av att han gnällde " jag viillll seee på ttttvvvveee" om och om igen tills jag var så pass vaken att jag kunde hitta fjärkontrollen Jag förklarade vad jah tyckte om hans sätt och gnällande, sen kom Robin och dom tittade på tv och lekte lite isängen med sina dinosaurier, men om och om igen så spårade leken ur pga Leo så det kändes som fram till frukosten så var det ett evigt tjatande och predikande och skällande från min sida sen har det fortsatt resten av dagen tycker jag. Jäkligt svårt att få i han lunchen han bara ålade omkring på stolen och höll på med ALLT annat än att äta, sen ahr det varit mycke småtrams under kvällen också det tog faktiskt mer än 10 minuter för jonom att sätta på sig skor och jacka, det måste ju vara rekord för en unge att klä på sig ?. Och Robin står så TÅLMODIGT och väntar :) Y


Jag åt grekiskt idag till middag tycker det är så jäkla gott att det har nog blivit minst en eller två gånger i veckan, sista tiden och det är en jätte bra GI rätt.
Men reste nav dagen gick inte så bra åt både moccaruta och nån chokadtårta på Lekslottet och hamburgare till lunch, men men : ) bryter inte ihop för det.



Killarna sover nu till slut och det blev en ganska sen kväll men det känn skönt att inte behöva stressa och ha så bråttom utan kunna ta saker med ro, jag har insett att jag har stressat aldeles för mycket i mitt liv viket har gjort att jag mått riktigt psykiskt dåligt vilket också ledde till att jag mer eller mindre gick in i väggen när semester kom i år och vart t.om. tvunget att äta ångest dämpande medicin, nu känns det bättre faktiskt och jag försöker att tänka på det hela tiden att inte stressa och inte skynda, utan om något som e oviktigt drar ut på tiden så tänker jag att - skit i det. Vi tar det lugnt vid läggdags, hem från dagis bl.a. och jag försöker tänka att vi behöver inte stressa, det är svårt att lägga om men jag tror att det är en stor del till att jag börjar må bättre nu.

Nu är även jag slut så jag ska röra mig i riktning mot sängen även om trappan ser ovanligt lång ut just nu : )
God natt och tack för idag Y Hoppas att det blir en bättre dag med Leo i morgon :)

Besök på sjukhuset.

Det gick bra på sjukhuset, lite kaos innan bara när jag upptäckte att vi skulle ha tagit blod prover innan dagens besök men det vart okej ändå efter besöket gick vi till labb och tog provet och han var så duktig, han var rädd så han var vit i ansiktet men han satt still och lät dom ta nio rör hann jag räkna till fast han tyckte att det gjorde ont.
Behöver väl inte berätta hur stolt jag är, två saker på två dar det är så mitt stolta modershjärta håller på att spricka.
Hans doktor berättade att muskelsvagheten inte var så stor som hon trodde från början vilket känns som en lättnad, men att han har motoriska svagheter som beror på nerverna i hjärnan som styr just den delen, och att vi får se i framtiden vad det kommer att ha för betydelse i hans iv.
Det gör mig ledsen att min lilla kille ska behöva leva med dom här svårigheterna och jag är så rädd att det ska påverka hans liv negativt när han går i skolan, barn kan vara så otrolig elaka och han är redan så kännslig och rädd för det mesta, appropå det ska han få träffa en psykolog som ska se om vi kan göra något åt hans rädsla och om den har påverkats av hans motoriska problem och se hur vi kan jobba med det i framtiden för att nya situationer inte ska bli så traumatiska för honom (tyvärr har han nog ärvt det från mig också jag trabbas ju av panik för minsta lilla får jag veta att bussarna är inställda i morgon och jag måste ta mig till jobbet på ett annat sätt kan jag inte sova på natten för att jag oroar mig så mycket).
Men om vi kan hjäpa honom med det är det guld värt.

Så går den här dagen mot sitt slut.......

Jag sitter i soffan med datan i knät och bara några tända ljus, tuffs snarkar här brevid mig och där uppe sover killarna med hack i skivan på radion (Tarzan som vanligt) som jag straxt ska gå upp och stänga av. Känns som det e dags för mig att sova också, känns jätte tråkigt att dagarna går så fort bara 4 dagar kvar på semestern, riktigt känner hur ångesten ligger som en klump i magen och värker, jag älskar mitt jobb men nu är det ett år kvar tills nästa semester det känns tungt tiden liksom springer ifrån en efter nästa semester börjar Robin i skolan, vart tog tiden vägen??
Det har tyvärr inte varit någon bra sommar för mig heller, började redan första veckan på semester med extrema panikångest attacker så jag var tvungen att gå till doktor och han sa att det var stress, mestadels psykisk, jag hade väldigt jobbigt på jobbet under våren (hör liksom till när man arbetar inom barnomsorgen, ju större barn ju större problem) och sen separerade ju Micke och jag i några månader också under våren, så när jag äntligen fick semester och kunde koppa av så gav kroppen upp totalt och det är fortfarande lååågt ifrån bra, t.om. på gränsen till att det som sagt är jobbigt att gå tillbaka till jobbet.
Nu vart det ett känslosamt inlägg, inte riktigt vad jag hade tänkt, men men............
I morgon bitti ska vi till sjukhuset med Robin och höra vad hans läkare säger, kom på att vi inte har varit iväg och tagit några blodprover på honom, undra vad hon säger om det!?!
Han har ju träffat sjukgymnasten som tyckte att det var mindre allvarligt än vad hon trodde men det betyder ju inget....

Ny design

Är det någon som märkt att det är ny design på bloggen ??
Det var ett stort beslut måste jag erkänna, jag skulle egentligen göra något helt annat men hamnade bland de ny mallarna och lekte lite tillslut så bestände jag mig för att byta och för mig var det ett stort beslut, bloggen är oerhört viktig för mig och förändringar överhuvudtaget gör mig kallsvettig och totalt uppstressad. Men hittills är jag nöjd över ändringen, det blev lite snyggare om jag får säga det själv.

Jag vill bli en bättre mamma...

Jag sitter i soffan och tänker på hur jag ska bli en bättre mamma.
Robin och Leo är vilda och bråkiga. Leo slåss dagarna i ända och Robin gråter och gnäller dagarna i ända.
Jag bad om hjälp på bvc och dom rekomenderade att vi skulle träffa deras psykololg för lite tips och råd, det blev inte alls som jag hade tänkt mig.... jag trodde hon skulle ha massa konkreta tips som på Nanny på tv liknande, men det enda hon ville prata om var min och Mickes relation för att den påverkar Leo, jag tyckte att det känndes bortkastat och meningslöst.
Hela tiden när vi pratade om oss så sa hon stackars Leo stackars Leo och jag tänkte vadå stackars??? Stackars mig som måste ta hand om honom.
Sen hälsade vi på syrran i veckan och då pratade jag lite med henne och då sa hon samma sak, och det hon säger lyssnar jag på för att hon har varit it exakt samma situation som jag två pojkar med ett år i mellan varav den ena snäll som en ängel och den andra bara slogs.
Hon sa också att Mickes och mitt sätt påverkar barnen, och jag har aldrig sett det så förut, jag sa att
-det hjälper inte om jag försöker vara snäll, då sa hon att
-hur länge har ni levt som ni gör i dag???
-alltid svarar jag
-ja svarar hon då men du tror att barnen ska ändra sig på en dag??
Jag känner mig så dum och ångesten är så intensiv, vad har jag gjort mot mina barn???
Varför lever jag mitt liv i sådan bitterhet??
Och när ska min och Mickes situation bli bra, harmonisk och fin???