Det gick bra på sjukhuset, lite kaos innan bara när jag upptäckte att vi skulle ha tagit blod prover innan dagens besök men det vart okej ändå efter besöket gick vi till labb och tog provet och han var så duktig, han var rädd så han var vit i ansiktet men han satt still och lät dom ta nio rör hann jag räkna till fast han tyckte att det gjorde ont.
Behöver väl inte berätta hur stolt jag är, två saker på två dar det är så mitt stolta modershjärta håller på att spricka.
Hans doktor berättade att muskelsvagheten inte var så stor som hon trodde från början vilket känns som en lättnad, men att han har motoriska svagheter som beror på nerverna i hjärnan som styr just den delen, och att vi får se i framtiden vad det kommer att ha för betydelse i hans iv.
Det gör mig ledsen att min lilla kille ska behöva leva med dom här svårigheterna och jag är så rädd att det ska påverka hans liv negativt när han går i skolan, barn kan vara så otrolig elaka och han är redan så kännslig och rädd för det mesta, appropå det ska han få träffa en psykolog som ska se om vi kan göra något åt hans rädsla och om den har påverkats av hans motoriska problem och se hur vi kan jobba med det i framtiden för att nya situationer inte ska bli så traumatiska för honom (tyvärr har han nog ärvt det från mig också jag trabbas ju av panik för minsta lilla får jag veta att bussarna är inställda i morgon och jag måste ta mig till jobbet på ett annat sätt kan jag inte sova på natten för att jag oroar mig så mycket).
Men om vi kan hjäpa honom med det är det guld värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar