Gud så trött.

Jag kan knappt hålla ögonen öppna måste vara en blandning av infektionen jag har i kroppen och säkert den psykiska påfrestningen med familje rådgivningen i morse, som jag tyckte gick sådär.
Jag gillade inte hennes sätt riktigt. Jag tyckte hon tog fram det dåliga och mina horn växte ut totalt tills det aldrig någonsin hade funnits något bra i vårat förhållande, och innan vi skulle gå säger hon att -jag kan inte hjälpa er att få ett bra förhållande för det har ni aldrig haft men vi kan fortsätta att prata om era kännslor om ni vill, och vi sa ja, men resten av dagen mådde jag jättte dåligt, det var inte riktig så jag trodde att det skulle vara.
Jag trodde vi skulle prata om hur vi såg på vårat förhållande och hur vi skulle göra för att få det att fungera, men nej. Så nu vet jag inte alls, dom var typ mitt sista hopp men det blev ju bara en återvänds gränd så vad gör vi nu? Det är ju klart att vi behöver hjälp om det här ska lösa sig.
Jag är bara så fruktansvärt ledsen vi har försökt i så många år och inerst inne älskar jag honom men det verkar omöjligt att bo ihop. Och varje gång vi har separerat så har vi bråkat så fruktansvärt så jag är mer eller mindre rädd för att gå skilda vägar också för jag vet att mitt liv kommer bli ett helvete då.