Ambulans och akut operation.

Ja här kommer det inga glada och positiva inlägg inte :) Jag som var så glad och hoppfull igår så slutade det i en av de värsta händelserna i mitt liv.
Vid 20 tiden började jag blöda i halsen igen men inte som förra gången utan den här gången rann blodet ner i halsen, ut genom munnen och näsan så micke ringde genast efter en ambulans och läget var minst sagt illa så så det blev blåljus och sirener på till sjukhuset och in på akuten där dom inte kunde stoppa blödningen så jag blev akut förd till operation. Jag kan säga att mina nya skräck ord efter igår är kraftig blödning och akut blödning, jag vet inte hur många gånger de upprepade dom orden och tydligen hade jag en svår blodsförlust.
Jag fick ligga på uppvaket och fick sedan åka till en avdelning där jag äntligen fick träffa Micke som var rätt så tagen och chockad. Allt jag kunde tänka på när jag låg på uppvaket var hur han hade det och hur stackars morfar hade det för honom ringde jag bara och bara sa att han skulle komma så fort han kunde,  ockej sa han så la vi på och han kom i samma veva som ambulansen.
Klockan tre kunde Micke åka hem och avlösa honom i natt men sen kom han tillbaka hit till 9 i morse när ronden var. Då berättade läkaren att det vara en visus infektion som hade orsakat det här och jag får dropp och antibiotika intravenöst.
jag vill så gärna åka hem så vi skulle se på ronden kl16 hur det blir, jag har inte kunnat sova något nästan, första malde att som hade hänt i huvudet, jag kunde inte släppa den fruktansvärda kännslan då allt blod bara rann ner i halsen och jag kräktes som en galning (man gör tydligen det för magen kan inte ta hand om blod), Sen har jag turen att dela rum med en kvinna som snarkar helt otroligt plus att sköterskorna kommer in en till två gånger i halvtimmen för att ordna saker.

Ja vi får se hur det går, just nu är jag ganska så glad att jag lever bara för det var lite på håret :)