Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle bli så här svårt att få in ett barn på gymnasiet.
Med Robin gick det däremot lättare än vad jag hade föreställt mig då han själv visste vad han ville gå, men med Leo har det varit en fruktansvärd mardröm.
Jag har haft ångest och gråtit i typ 3 månader.
Det blev ju lite svårare pga att han inte har betyg i alla ämnen men hela den här mardrömmen har varit pga hans syo konsulent som visade sig vara totalt inkompetent.
Det började redan vid det första valet han gjorde i våras och det fick vi veta när han inte kom in på någon av de 3 linjerna han hade valt.
Vi kom på möte i juli eftersom han inte kommit in och på hans 2a val stod det ej mottagen och syon visste inte vad det betydde. Micke googlade det och hittade att våra kommuner inte har avtal med midsommarkransen och därför kan vi inte söka dit. Oj det visste jag inte säger hon.
Altså har vi slösat bort ett val av 3.
Då sätter vi oss och letar efter nya linjer att söka och eftersom han inte har fullständiga betyg så finns det inte så många alternativ vi väljer då Barn och fritid på Riksäpplet i Haninge och fordon fast han egentligen inte ens vill gå fordon men då var han så uppgiven att han sa ja till allt.
Vid den 2a antagningen den 9e augusti har han inte fått någon plats på någon av de nya valen.
Då ringer syon mig och säger att hon har hittat barn och fritid på sågbäck, så vi skriver på papperna och hon skickar in dom.
Jag ringer till Riksäpplet och pratar med en kvinna där och får information om att de i första hand bara tar in elever från Haninge kommun så det finns inte så stor chans att han får en plats där.
From den 15 augusti tar skolorna själva över och jag går in på gymnasieantagningen och tittar på Leos val och ser att han ansökan till barn och fritid på sågbäck inte är registrerad
Den 18 mailar jag dom eftersom hans ansökan fortfarande inte är registrerad och de svarar att de inte fått in någon ansökan
Jag smsar då Leos syo som svara oj vad konstigt. Och hon skickar in en ny.
I går var den registrerad och jag ringer till sågbäck och får tillslut tag på rektorn.
Jag berättar hela historien och hon säger att det är det värsta hon har hört. Hon säger att hon ska sätta sig med deras syo och se hur det ser ut med platser.
Då ringer deras syo upp mig och säger att hon har tänkt massor på Leo och hade tänkt prata med rektorn om honom.
På eftermiddagen ringer rektorn upp mig och säger att de har ordnat en plats åt honom.
Äntligen är denna mardröm över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar